Martin Lundstedt: "Jag kommer ge järnet för Volvo"

Om ett par veckor tar han över som AB Volvos nya vd. Handelskammaren fick en exklusiv intervju med Scanias tidigare koncernchef Martin Lundstedt om ledarstil, mångfaldsarbete och synen på hemtrakterna i Skaraborg.

Du är Mariestadssonen som är på väg att ratta Sveriges största företag, hur känns det?

 – I Skaraborg känns det alltid bra, och det är otroligt spännande att börja på AB Volvo den 22 oktober. Jag har varit i branschen i 23 år, huvudsakligen inom Scania. Vi är världsledande inom tunga transporter och två av de absolut ledande varumärkena är svenska. Jag älskar den här branschen och kommer ge järnet för Volvo, det ska bli jättekul.

SAS-Janne sa en gång: Varje ny utmaning antas bäst med en ny solbränna. Men hur har du förberett dig?

 – Jag tror han hade rätt och det var lättare på monopolens tid, nej skämt åsido, jag har nog också ägnat mig åt solbränna, på ett annat sätt. Jag köpte en segelbåt i slutet på juni, jag har seglat runt svenska kusten och umgåtts med familj och vänner.
 – Även ägnat tid åt olika bolag jag sitter i, bland annat Partex i Gullspång och Permobil i Timrå där jag är ordförande, men också styrelsen för Teknikföretagen.
 – Samtidigt har jag haft möjlighet att läsa in mig på AB Volvo. Det som är intressant med uppdraget jag tar mig an är att det är få, om ens någon, som inte har en åsikt om bolaget. Just nu har jag inte möjlighet att kommentera Volvo och ska heller inte kommentera Volvo.

Du började som trainee på Scania, hur hamnade du där?

 – Som ofta, genom tillfälligheter. Jag gick ut Chalmers, läste sedan med stipendium i London. Våren -92 började det dra ihop sig och det var dags att söka jobb. Och ni vet ju vad som hände 1992, det var inte högkonjunktur i Sverige, utan 500 procents ränta. Dessutom alldeles få jobb, även för ingenjörer. Det fanns några i konsultsvängen men jag ville vara inom industribolag. Tillslut hittade jag en annons som elevingenjör på Scaniadivisionen i Södertälje, jag kom in som trainee hösten -92 och på den vägen är det.

Vilka är en ledares viktigaste uppgifter?

 – Det absolut viktigaste är kultur och värderingar. Att vara tillsammans med medarbetarna och driva saker framåt, fördjupa sig och se till att vara i takt med tiden. Långsiktigt slår det alla strategier i världen.
 – Men sedan måste man också ha strategier, då handlar både om att bestämma tillsammans med ledningsgrupp och organisation om var vi ska. Men också se till att tjäna som inspirationskälla. Både inspireras och inspirera andra för att det ska hända. Det gäller i det dagliga, i värderingar och i den kultur man har.

Bestämma, inspirera och skapa en kultur alltså?

 – Bestämma, ja, jag tycker inte heller att vi ska sticka under en stol med det. Ibland blir vi lite bottom up, och det är jätteviktigt. Men vissa grejer är top down, det tror jag att vi mår bra av i Sverige ibland. En tydligare riktning är uppskattat i många sammanhang, det vet jag.

Vilka är dina styrkor som ledare?

 – Jag tror det är att jag är på riktigt, jag är en dålig skådespelare och kan inte spela, det är nog en styrka. Men även att se flöden och helhet utifrån affären och bakåt, och därmed också sortera bort en del onödigheter.

Men var finns då din utvecklingspotential?

 – Jag är inte superstrukturerad, när det gäller papper och liknande. Jag är nog mer en person som gillar resonemangen. Jag älskar dessutom att vara med på en massa grejer.

Men är det kanske saker som är lätta att delegera till någon annan?

 – Ja, själva delegeringen är viktig för mig. Jag tror man har möjlighet att få fram kraften som finns i en organisation om man slutar leka affär och istället gör affär, för det är det många som gör i stora organisationer. Då är delegering ett absolut måste.
 – Jag kan inte vara med på alla grejer i en stor organisation. Och det hänger ihop med en annan sak, jag älskar att var med i detaljerna men är för den sakens skull inget kontrollfreak.

Det finns många som säger att du har mycket energi och en hög arbetskapacitet, men vilken är din drivkraft?

 – Faktum är att det är kul, och det låter flosklerbetonat. Men när man träffar unga som jag gör i många sammanhang kommer alltid frågan`hur har du gjort karriär´, då brukar jag svara att jag har jobbat som ett svin i 25 år. Då ser jag ibland lite besvikna miner och det kommer frågor om mentorer och liknande. Då brukar jag säga `jag ser att ni är besvikna nu, men faktum är att det inte har varit tråkigt´
 – Man måste tycka att det är en intressant del av ens liv, för arbetsliv och privatliv kommer att flyta ihop. Är det måndag i Iran när vi har söndag måste man hantera det. Men sedan ska man självklart ha balans i livet. Tycker man inte det är roligt på riktigt, då ska man göra något annat och det är inget fel det heller.

Du är en global ledare, hur ser en arbetsdag ut för dig och vad gör du på jobbet?

 – Det finns ett antal fasta punkter, det är beslutsmöten, styrelsemöten och kapitalmarknadsrapporter. Sen finns andra fasta åtaganden som resor till viktiga parter, mässor och liknande. Liksom ett ytterligare antal viktiga grejer som handlar om interna processer, produktutveckling med mera.
 – Sedan ska man också fylla tiden med andra saker. Som ledning, inspiration eller en medarbetare som dyker upp och säger jag har en grej jag måste prata om. Då ska man göra det i rimlig tid, och hitta balansen. Jag har pratat med Ericssons vd Hans Vestberg om det, han har lärt mig en del om timemanagement och hur man får ihop hela spelplanen.

Häromdagen fick du ta emot Pontus Schultz-pris för ett mänskligare näringsliv, på vilket sätt har du gjort näringslivet mänskligare?

 – Pontus Schultz var chefredaktör på Veckans Affärer och hade ganska hög profil som debattör i frågor kring hållbarhet, mångfald och jämlikhet. Årets tema var mångfald och jag fick priset utifrån det arbete vi gjort i bolagen jag varit verksam i. Där jobbade vi med att systematisera vårt mångfaldsarbete, framförallt för att ge fler människor chansen. Ett sådant exempel är att öppna upp rekryteringsprocessen. Vi vet att en stor del av rekryteringarna sker i nätverk och det gör att vi missar ett stort antal talanger.
 – Vi måste se till att saker blir mer transparenta, och vi har sett två bra effekter med det. Det ena är att man känner att det blir riktigt bra. Dessutom avdramatiseras det här med att söka jobb internt – får du inte jobbet, ja då kan du ta nästa chans. Det finns också en positiv bieffekt, när du inte fått jobbet kan du ha en dialog om vad som krävs för få jobbet. Då blir också utvecklingsplanerna mer på riktigt.

Ni har sagt att mångfald är ett affärskritiskt mål?

 – 2 procent av vår försäljning är Sverige, bara ur den dimensionen kommer det vara nödvändigt att få in influenser, förstå var de viktiga affärerna görs och förstå de viktiga parametrarna. När man börjar tänka på att man ska gå från varor och tjänster till lösningar kommer vi som tillhör transportmarknad inte bara serva direkta kunder, utan även deras kunder, liksom deras kunder och slutkonsumenten. Då måste det finnas människor som förstår olika branscher.
 – När det gäller mångfald och liknande frågor, har alla varit lite i pärmstadiet under 2000-talet, men nu kommer vi mer in i att det är affärskritiskt på riktigt. Nu går vi från manual till att säga: vilka är de verksamma processerna i detta, varför ser vi att det gör skillnad och så vidare? När jag började som koncernchef på Scania, var det endast en person med utländsk bakgrund i ledningen, sen var vi sju åtta stycken. Men det ska också vara rätt person på rätt plats.

Du är från Skaraborg, vad är vi bra på här i Skaraborg?

 – Näringslivsmässigt har vi ett antal fantastiskt fina bolag, med huvudverksamhet här: Kinnarps, Dafgårds, Daloc, Partex med flera. Det finns entreprenörsanda och bolag som är ledande inte bara i Sverige utan även i Skandinavien och globalt. Vi ska även vara stolta över att vi tillhör en koncentration av världens ledande kluster när det gäller tunga drivlinor, motorer, axlar och liknande för tunga fordon. Högteknologiskt svåra saker som styrs av tuffa lagkrav.

Vad bör vi satsa mer på då?

 – Skaraborgare kan vara lite missunnsamma mot varandra. Men någonstans börjar den globala marknaden med att en Mariestadsbo gör en affär i Skövde, och tvärtom. Ska vi fortsätta växa måste vi unna varandra att må bra.