”Du blir matad med framgångshistorier, det får dig att tro att det är enkelt – det är det inte”

Årets unga vd är en äkta entreprenör. Ruth Westberg driver produktionsutrustnings- och teknikbolaget Concept AB i Mölnlycke. Men året 2014, då hon också tog hem titeln som årets unga vd, var långt ifrån lätt.

Handelskammaren har precis lanserat en rapport om 90-talister. Om vilka förväntningar de har på arbetsmarknaden, sina chefer och hur de ser på sig själva och olika yrken. Vad ser du att 90-talister kan erbjuda?

 – De vill vara med och förändra, påverka och har mycket idéer. Det är absolut något de kan bidra med. Jag upplever en nyfikenhet hos 90-talister, de tänker annorlunda och ser möjligheter. Nu generaliserar jag men det är ofta den äldre generationen som uttrycker `nej vi har gjort tidigare och det fungerar inte´ Det fungerade inte för 50 år sedan, men nu är det en annan tid och det kanske fungerar igen.
 – Det som kan bli ett problem är arbetsuppgifter som fortfarande är ganska traditionella och behöver följa en struktur. Då finns inte riktigt utrymmet för nya idéer och tankar. Det kan ställa till det, skapa frustration och så byter man jobb. Det svårt för arbetsgivare att möta.

Ni som tillverkare av produktionsutrustning, dessutom med kontroll över hela kedjan, har kanske behov av innovation och nytänk?

 – Både ja och definitivt nej. Det är en del problemlösning och i regel är alla projekt väldigt olika. Hos oss måste du vara innovativ inom ganska givna ramar. Vi säljer en idé där vi visar hur du kan producera eller automatisera en produkt. Är man en väldig uppfinnare bygger man kanske inte den maskin kunden beställt utan kanske rent av en bättre. Det är jättebra, men fungerar inte i en affär. Det går inte att bygga en rymdraket när kunden vill betala för en skottkärra.

Kan du ge något roligt exempel på vad ni gör?

 – Nu senast gjorde vi en utrustning till en av Volvo Cars nya modeller som har annorlunda design på trösklarna. Med utrustningen kan man göra extra hål i tröskeln för att kunna montera på ytterligare en detalj. Det är extra kul för oss att få göra jobb som syns, ofta hamnar produkterna vi är med och automatiserar under motorhuven, i en förpackning eller liknande.

Ungdomar mellan 16-24 visar ett stort intresse för att bli chef, hela 55 procent kan tänka sig rollen. Men vi har brist på unga ledare. Varför är det så?

 – Bilden av ledaren är problematisk. Det skrivs mycket om fantastiska ledare, man ska vara så duktig och kompis med alla anställda. Den bilden är inte verklig. Visst den ledaren finns, men har också en måndag eller en skitdag. Man blir matad med framgångshistorier, det får en att tro att det är enkelt, det är det inte. Det är kul, men inte enkelt.

 – Vi kommer dessutom ut på arbetsmarknaden och tänker hej och hå här ska det hända saker, och då kommer man in lite som i en gröt och det går så jäkla långsamt. Det är en annan verklighet än den man den väntat sig.
 – Jag älskar mitt jobb, men har insett att den personen som sprang ut som student inte är samma person som sitter här i dag. Man har lärt sig spela med i spelet på något sätt. Man är ganska orädd när man börjar, det är väldigt lätt att tycka och tänka när man inte vet så mycket.

Läs också: 90-talisterna - så ser de på sig själva, framtiden och jobbet » 

2011 grundade du företaget tillsammans med din pappa, men du började inte som vd?

 – Jag hade ett vd-jobb från början, men det stod inte på visitkortet. Efter en tid frågade styrelsen om vi inte skulle ändra på det. Det gjorde vi och det fungerade bra, om jag inte varit med från början hade det blivit en annan grej. När det väl stod på pappret började jag ändra på saker som jag kanske inte kunnat driva igenom tidigare.

Vad ändrade du på?

 – Bland annat organisationen, vi har även uppdaterat arbetsätt, vi redovisar på ett annat vis och arbetar med kunder på ett annorlunda sätt. Men det är nu det svåra börjar, nu ska man vänta och se om det ger frukt. Det går inte fort att bygga ett företag, det är inte som att gå hem och tapetsera en helg och du ser skillnaden på en gång.

Ni har lyckats med ett generationsskifte och det är viktigt att poängtera att din pappa fortfarande jobbar i företaget. Men bara 40 procent av alla skiften lyckas*.Varför tror du att det är så?

 – Det hänger på intresse. Har man byggt ett bolag, ska gå i pension och lämna över – är det ett livsverk man lämnar. Det är mycket tid, mycket energi, jobb, lite magont, glädje och sorg. Då måste man göra det helhjärtat annars går det inte. Att helt plötsligt lägga över sitt intresse och sin kunskap på något av sina barn är svårt. Det är också svårt att hålla uppe drivkraften i något som inte är eget.
 – Det är därför jag propsat på de här förändringarna vi gjort, det är viktigt för mig att känna att det här är mitt, går inte det här kan jag inte göra det bättre. Det går inte driva ett företag där man måste verka åt någon annan.

*40 procent av alla skiften lyckas


* I 30 procent av fallen tar en familjemedlem över, resterande 10 procent en kollega. (Företagarna 2011)

2014 utnämndes du till årets unga vd, om du tittar tillbaka på den novemberdag du fick priset hur känns det så här i efterhand?

 – 2014 var tufft för oss. Jag sa bland annat upp en av de personer som var med och grundade bolaget, vi ändrade om organisationen, vi lade ner ett affärsområde, vi uppdaterade hela arbetssättet samt frågade oss: vem gör vad och varför. Vissa förändringar var roliga, men att avsluta med en delägare var riktigt jobbigt. I den här vevan fick vi också lite mindre att göra för första gången på fyra år, vi hade många offerter ute men fick ingen order. Jag tror det berodde lite på valet, det blev som ett vakuum i september.
 – Den sista som slutade på grund av omorganisationen slutade veckan innan prisutdelningen. Allt det jobbiga vi gjort, alla förändringar, med flera som lämnat, så får man det här priset. Det var som en nystart för oss alla, att nu jäklar kör vi. Och det här priset är inte mitt, utan vårt. Att driva företag gör man inte ensam.