”Alla kan vara mattemänniskor”

"Jag är ingen mattemänniska.” Säg den lärare som inte någon gång hört en elev uttrycka sig så. Och säg den förälder som inte hört sitt barn säga något liknande.

Kontakta oss vid frågor

Kanske är det till och med föräldern själv som har sagt samma sak. ”Jag har ingen talang för matte.” ”Jag fattar helt enkelt inte matte.” 

”Jag är ingen mattemänniska, så det är inte konstigt att du också har svårt för matten.”

Västsvenska Handelskammaren har i undersökningen Mattekollen frågat 1 000 personer i åldrarna 18–79 om deras attityder till matte. Även om det finns ljusglimtar, så oroar resultaten. Så många som en tredjedel av dem vi tillfrågat tycker att matematik i skolan är onödigt.

I åldersgruppen 18–29 är siffran ännu högre, 45 procent. En av tre anser också att det främst krävs talang och ­inte hårt arbete för att klara ämnet. Och endast hälften känner sig bekväma med att hjälpa någon annan, exempelvis sina barn, med matte. Så visar också Pisa-undersökningen att svenska elevers mattekunskaper sjunker i internationell jämförelse. Våra elever är även mindre uthålliga än andra när de ska lösa matematiska problem och tror oftare att talang är avgörande för att bli bra på matte.

För en framstående industrination som Sverige, vars ekonomi är beroende av att vi har globalt konkurrenskraftiga teknikföretag som exporterar till världsmarknaden, är de fallande matteresultaten, och attityden att matte främst handlar om talang, mycket oroande. För att häva utvecklingen behövs kraftfulla ­åtgärder i det svenska skolsystemet. Vi måste få fler att vilja bli mattelärare. Skickliga lärare i ­matte, teknik och naturvetenskap måste premieras med höjda löner. Det måste bli enklare att växla karriär mellan skola och näringsliv, exempelvis genom fler kombinationstjänster för lärare/ingenjörer.

Men det handlar inte bara om förändringar på systemnivå. Vi kan också bidra på individnivå, som föräldrar, anhöriga och vänner som hjälper våra barn och ungdomar med matten. Matte­kollen ger några handfasta råd på vägen.

För det första: skyll inte på bristande talang. Det handlar om arbete. Att träna. Att försöka igen och igen. För det andra: beröm insatsen, inte ­svaret. Även om svaret är fel, är insatsen guld värd. Att misslyckas och försöka igen är det som på sikt ger en djupare förståelse. Det gäller matte såväl som livet i stort. För det tredje: slösa inte tid på sådant du redan kan. Att räkna 1+1 om och om igen gör ingen smartare. Du måste gå över gränsen för vad du tror du klarar, ut i det okända och våga testa, göra fel, inte fatta. Tills du slutligen klarar det. På så sätt utvecklas du och gränsen för vad du trodde var möjligt har flyttat ett steg framåt.

Det är så här vi jobbar i Mathivation – den verksamhet inom Västsvenska Handelskammaren där vi arbetar i skolor med att stärka attityden till matte. Det är också så här jag jobbar som förälder med att hjälpa sönerna med matte. Med att få dem att träna på att inte fatta. Och att inte säga ”jag är ingen mattemänniska”. Alla kan vara mattemänniskor, men det krävs hårt arbete.

Krönika i NyTeknik


Krönikan publicerades i NyTeknik den 6 april 2016.

Skriven av:
Kajsa Dahlsten, Ansvarig industrifrågor Västsvenska Handelskammaren